Spelar överdrivet glada jultruddelutter för att försöka lura mig själv att bli glad, dämpa min sorg och driva bort min förtvivlan, men det är dömt att misslyckas. Just idag är jag ledsen och just idag måste jag få vara det.
Väldigt mycket har tagits ifrån mig idag. Ett jobb är inte bara en inkomst, det handlar inte bara om att ha nånstans att gå om dagarna, rutiner och ett sätt att betala sina räkningar. Det handlar så mycket mer om vänskap, meningsfullhet och ett andra hem. Det var mitt jobb för mig.
Det var ett ställe som satte värde i människor där jag hade arbetskamrater som verkligen brydde sig och alltid hade tid över för varandra. Kvalitet fick gå före kvantitet och det gav resultat.
Men de som sitter överst och inte har nåt bättre för sig än att förändra saker då och då för att det ska se ut som att de gör sig värda sina galet höga löner såg inget av det jag såg. De såg en arbetsplats som kostade pengar och hade inte förstånd nog att förstå varför. Därför har idag våra elever gråtandes tvingats bort till något billigare alternativ och här sitter jag några dagar innan jul och har mist en stor del av mig själv. Kollegor tvingas ut på alla möjliga nödlösningar och om de där människorna som bestämt det här tror att de har tjänat nåt på det tror de fel.
Det kan omöjligt bli samma kvalitet på en skola med större klasser och fler undervisningstimmar per lärare. Omöjligt. Men kvalitet spelar väl ingen roll. De som bestämmer vill inte att våra invandrare ska lära sig något för att på sikt bli självförsörjande, de ska bara förvaras medan de får bidrag. Tydligen.
Idag är jag ledsen. Idag gråter jag och många med mig.
